Saker och ting går i arv, det tror jag vi alla är ganska medvetna om. Inte bara gamla tavlor eller serviser som går i arv från generation till generation utan även hur man är som person men framförallt yrken. Numera kanske det är mindre vanligt att man sysslar med samma sak som ens föräldrar jobbat med men tittar man lite bakåt i tiden så är det ganska vanligt. Man hör ofta historier hos äldre personer som berättar om att dem jobbat på samma ställe som deras far som i sin tur tog över efter sin far. Ganska spännande tycker jag men framförallt ganska tråkigt om personen i fråga faktiskt inte vill jobba med samma yrke som sina föräldrar.
Jag tycker verkligen man ska bryta sig fri, att inte bara ta emot saker som ska gå i arv. Jag har en farfar som varit elektriker och likväl som min pappa så har jag nu börjat att studera till elektriker. Ja, man kan tycka att jag pratar emot mig själv nu, men om man däremot har ett genuint intresse och det råkar gå i arv så säger jag bara KÖR! Vi har gamla artiklar hemma med rubriker som ”Elektriker Älmhult” där dem intervjuar både min farfar och min pappa. Dem berättar stolt om yrket som elektriker och jag bara längtar till den dagen jag står där och berättar om mitt yrke och hur det gått i arv.
Att bli elektriker i Älmhult
Ja, att bli elektriker i Älmhult blir speciellt för mig. Det blir som att ta vidare ett arv in i nya generationer och samtidigt trivs jag otroligt bra med ett varierande yrke. Jag är så glad att just min farfar och pappa var elektriker, på så vis kan jag ta med mig deras arv och bara skutta in i en ljus framtid med deras stolta blickar i ryggen.
Kommentarer är stängda.